Men det är fan bara jobbigt just nu..:( Jag vet inte vad jag ska göra med allt..
De känns som det är ett rejält bakslag just nu..Men det var väl int meningen att ja skull få må bra fysiskt och psykiskt samtidigt..
Jävla skitgrejjer alltså...
Är så himla less så jag vill bara krypa under täcket å stanna där tills jag blir gammal å grå :(

Men de går int heller...
Jag har så mycket som jag vill göra innan jag blir gammal å grå... ;)
Så det är väl bara å bita i det sura äpplet och hoppas på det bästa och se vart detta leder någonstans...

Sitter just nu hemma å här lär ja nog bli sittandes tills jag kräks :/ Är så less på att inte kunna göra något pga de begränsningar som jag har...
Men jag e så fruktansvät envis så jag brukar int ge mig i första taget...Men nu funderar även jag på att ge upp faktiskt, då jag inte orkar med smärtan längre...
En människa ska int behöva gå igen såhär mycket...
Men jag hoppas verkligen att de blir bättre snart...Jobba resten av veckan å sen får vi ta det lit som de kommer...
Jag ska klara av jobbet...Så är det bara...Sen skiter jag i vad läkare å alla andra säger. För de hjälper mig i alla fall inte.
Jag får väl annars gå tebaka till mitt gamla yrke om det inte fungerar för mig.
Jag kan inte göra mer än vad jag redan gör och de inte får tummen ur ett privat ställe å lyssnar på mig..
Men men, ska int klaga så himla mycke, för de gör bra för mycke andra människor...

Saknar min älskade Peter <3 

Puss puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vrf känns det som att någon ska hämta våra yngsta för?? Jag gör allt för honom. Leker med honom, pratar med honom, matar honom m m men ändå känns de int som han e min :'( Dessa känslor sliter mitt hjärta itu :'( Det gör så ont i mig att känna såh...

Å ja försöker me tillförsikt att blicka fram emot nästkommande dag... Tar en dag i taget å försöker att int stressa allt för mycket men livet som 2 barnsmamma kan va stressigt ibland. Man får försöka att prioritera det som är viktigast och försök...

Jag känner mig sliten och nere som aldrig förr :-( Jag känner inte igen mig själv som det är nu :-( Det är en skrämmande känsla som jag inte kan ta bort men som jag hoppas kommer att försvinna med tiden och med den hjälp jag får. Det är som värst ...

Idag va de då dags å sätta igång me träningen igen... Ska försöka träna imorgon igen å försöka hålla igång nu. Det är skönt å känner att man gör något bra för kroppen. Nu kanske man orkar mer å till å med kan börja leva sundare sen också... Mina d...

Imorgon är det dags för möte på förskolan och diskutera sonens tider. Han kommer att få gå längre på förskolan fr.o.m. måndag och detta pga att jag har min förlossningsdepression. Har själv även fått tid till läkarn nästa vecka då kuratorn tyckte...