Jag kände en hjälte :-) De va min hjälte och fanns där. Det var min älskade far. Denna hjälte finns int bland oss längre, men han finns kvar i minnet å i mitt hjärta. Saknaden gör sig påmind ibland. De kan va en doft, en låt elr en röst.

Min hjälte, min far :-)

Sen finns de andra som jag ser upp till och så. Finns människor i min omgivning som jag är stolt över och som jag anser är starka. Starkare än mig många gånger.
Som har saker inom sig som de bär på å som int kommer ut förrän dessa personer känner sig trygg. De är människor som finns där oavsett tid på dygnet.

Jag har börjat tänka mer på mig själv och försöker sätta mig själv först, men de e fan int lätt. Jag vet att de finns de som tyck j e stark, men jag har mina stunder då även jag är svag å känner bara för att gråta. Gråten kommer oftast när jag är ensam.

Jag försöker vara alla till lags, men detvgår int. Finns alltid någon som blir ledsen. Jag önskar ibland att ja int va så snäll...

Näe, dags å söva lit....
Puss