Igår var det 4 år sedan min käre far lämnade jordelivet och mig å mina syskon i sorg. 

Det var en tragedi för mig..:( Jag trodde inte jag skulle överleva dagen då jag fick reda på att han hade lämnat in. 
Mitt hjärta brast och jag valde den svaga vägen...

Men idag är jag starkare och ser allt med andra ögon. Saknaden kommer alltid att finnas och sorgen gör sig påmind ibland. Jag försöker att vara stark men även jag är svag. Jag måste bara inse min egen begränsning.
Jag är inte samma person som jag var då. Jag har genomlidit mycket under dessa 4 år som har gått sedan han lämnade mig. 
Jag kämpar varje dag emot mina demoner och även mitt förflutna som har en tendens att påminna sig ibland..
Men jag kan ärligt säga att jag är stark. Jag kan klara av mycket om jag bara ge mig faen på't. 

Just nu har jag en kamp emot sjukvården som jag måste försöka att vinna. Får se vad den nya läkarn säger.
Jag hoppas att han e lit mer förståndig å förstår att jag behöver specialisthjälp...
Men det blir spännande å se vad de kan göra...

Pappa, jag älskar dig och saknar dig...

RIP