Va te läkarn imorse, då jag inte orkade med mig själv längre. 
Var dit å pratade lite och sedan fick jag ett intyg.
Så nu e jag sjukskriven till den 3 mars.

Förhoppningsvis är jag bättre när jag ska tebaka till jobbet.
Var till jobbet å lämnade in intyget och talade med chefen en sväng.
Nu ligger jag här och orken finns inte alls :(
Vill inte göra något, inte vara med någon, vill bara gräva ner mig :'(
Tårarna rinner ner för mina kinder och ångesten växer..
Väntar på att en vän ska höra av sig, så jag får lit sällskap en stund.

Känslan att inte räcka till är jobbig. Känslan att inte kunna ställa upp är svårt.
Idag tror jag att jag ska göra något för mig själv igen. 

Jag vet att det är svårt för mig att göra detta, men jag måste för att kunna orka med.

Imorgon blir det att tvätta å sedan fixa innan det är dags för mig att fundera på livet stora gåta.
Jag ser inte längre fram emot att flytta. Känns som all glädje försvann från mig..:(

Jag förstår inte hur något som jag sett fram emot så oerhört, kan bara försvinna.
Vart är min glädje? 

Vart är allt jag kunde glädjas åt??

Men nu ska jag se till att ta hand om mig och försöka att komma tillbaka på banan igen.
Det kommer att bli tufft och det kommer att ta tid, men jag har mina underbara

vänner och min underbara familj som ställer upp. Mina kollegor och min chef.

Tack för allt ni har gjort för mig <3

Tänker på dig och saknar dig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vrf känns det som att någon ska hämta våra yngsta för?? Jag gör allt för honom. Leker med honom, pratar med honom, matar honom m m men ändå känns de int som han e min :'( Dessa känslor sliter mitt hjärta itu :'( Det gör så ont i mig att känna såh...

Å ja försöker me tillförsikt att blicka fram emot nästkommande dag... Tar en dag i taget å försöker att int stressa allt för mycket men livet som 2 barnsmamma kan va stressigt ibland. Man får försöka att prioritera det som är viktigast och försök...

Jag känner mig sliten och nere som aldrig förr :-( Jag känner inte igen mig själv som det är nu :-( Det är en skrämmande känsla som jag inte kan ta bort men som jag hoppas kommer att försvinna med tiden och med den hjälp jag får. Det är som värst ...

Idag va de då dags å sätta igång me träningen igen... Ska försöka träna imorgon igen å försöka hålla igång nu. Det är skönt å känner att man gör något bra för kroppen. Nu kanske man orkar mer å till å med kan börja leva sundare sen också... Mina d...

Imorgon är det dags för möte på förskolan och diskutera sonens tider. Han kommer att få gå längre på förskolan fr.o.m. måndag och detta pga att jag har min förlossningsdepression. Har själv även fått tid till läkarn nästa vecka då kuratorn tyckte...