Jag har inga stora krav på livet, vill bara ha någon att dela livet med. Någon som accepterar mig för den jag är och tar mig för mina fel å brister.

Jag har någon som står mig nära å har en speciell plats, men ja vet att det int kommer att bli vi. Men vad hade hänt om vi hade vågat chansa?

Jag vet vad jag vill få ut av livet och vad jag önskar mig meSt av allt, men att hitta någon som delar samma känslor är fan i mig int lätt.

Jag känner hur djävulen just idag är extra stark och att jag skulle behöva någon vid min sida. Någon som bara finns å lyssnar å tröstar. Varför ska alla känslor komma nu för?

Skiter i det här nu ja...
I dont like this feeling. So f*** of and never ever come back