Som inte många pratar om för att de just är ett laddat ämne men ja känner att jag måste få ur mig detta något sätt annars så spricker jag...

Som många vet så har jag å min man en son å vi väntade en till liten knodd...
Men i slutet på v. 9 så hände något som är en blivande förälders värsta mardröm :'( Vi fick missfall :'(
Vi miste den lille i magen å det är nu snart 1 vecka sedan...
Det är fortfarande känslomässigt jobbigt och det kommer alltid finnas en oro inför nästa graviditet som vi planerar...

Detta är något som jag aldrig önskar någon. Inte ens min värsta fiende vill jag ska uppleva detta :-(
Har blivit jättebra bemött från vårdens håll. De får en stjärna i himlen av mig.

Vi kommer att skaffa en till men när det blir får vi se. Det kommer inte skrivas så mycket om nästkommande graviditet förräns vi e säkra på att de vill stanna i magen...

Nu har jag tagit upp något som många verkligen inte vill tala om men som verkligen händer. Tänkte att de kommer inte hända mig men de gjorde det.

Nu ska jag försöka sova lite å hoppas på att morgondagen blir en bra dag.
Känslorna är lite bättre men int helt återställda än. Är en känslomässig person just nu som för art ja gråter för minsta lilla...

Puss

 

Morgan

21 augusti 2015 09:58

Ja, det är ett mycket laddat ämne, men jag tror man måste lufta svåra saker för att kunna gå vidare...
Jag kan givetvis inte säga att jag förstår dina känslor i detta eftersom jag som man inte kan jämföra dig som kvinna.
Jag och min fru fick också missfall, det är många år sedan nu, men det gör lika ont varje gång jag tänker på det.

Min fru fick rätt så mycket "hjälp" efter detta. Hon blev i alla fall erbjuden bland annat samtalshjälp...
Men jag som man, fick inget... Jag mådde inte heller bra av detta, men det togs ingen hänsyn till...

Hoppas dom har ändrat på det och att din käresta får chansen till hjälp också...

Som sagt, jag vet vilket hel...e ni som par går igenom, känslomässigt är det fruktansvärt...

Kramar till er alla... Hoppas verkligen att ni kommer att se framåt snart...

Morgan

http://morgan-bockman.bloggplatsen.se

swedenbitch

21 augusti 2015 15:40

Hej Morgan.

Tack för kommentaren :)

Ja, det är ju tyvärr det och det är inget som diskuteras eller tas upp speciellt ofta. Dock så tog de upp det i nyhetsmorgon tidigare i veckan, vilket är bra.

Min man har inte blivit erbjuden någon hjälp och inte jag heller. Men jag känner att jag har min familj och mina vänner som ett oerhört stöd och kan ventilera med dem.

Jag håller med dig där. Det borde finnas hjälp till ens partner också, för det är ju som du skriver även känslomässigt jobbigt för er.
Det är ju inte bara kvinnan som drabbas utan hela familjen.

Kram till dig också.
Och ännu en gång, tack för kommentaren :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vrf känns det som att någon ska hämta våra yngsta för?? Jag gör allt för honom. Leker med honom, pratar med honom, matar honom m m men ändå känns de int som han e min :'( Dessa känslor sliter mitt hjärta itu :'( Det gör så ont i mig att känna såh...

Å ja försöker me tillförsikt att blicka fram emot nästkommande dag... Tar en dag i taget å försöker att int stressa allt för mycket men livet som 2 barnsmamma kan va stressigt ibland. Man får försöka att prioritera det som är viktigast och försök...

Jag känner mig sliten och nere som aldrig förr :-( Jag känner inte igen mig själv som det är nu :-( Det är en skrämmande känsla som jag inte kan ta bort men som jag hoppas kommer att försvinna med tiden och med den hjälp jag får. Det är som värst ...

Idag va de då dags å sätta igång me träningen igen... Ska försöka träna imorgon igen å försöka hålla igång nu. Det är skönt å känner att man gör något bra för kroppen. Nu kanske man orkar mer å till å med kan börja leva sundare sen också... Mina d...

Imorgon är det dags för möte på förskolan och diskutera sonens tider. Han kommer att få gå längre på förskolan fr.o.m. måndag och detta pga att jag har min förlossningsdepression. Har själv även fått tid till läkarn nästa vecka då kuratorn tyckte...