Som inte många pratar om för att de just är ett laddat ämne men ja känner att jag måste få ur mig detta något sätt annars så spricker jag...

Som många vet så har jag å min man en son å vi väntade en till liten knodd...
Men i slutet på v. 9 så hände något som är en blivande förälders värsta mardröm :'( Vi fick missfall :'(
Vi miste den lille i magen å det är nu snart 1 vecka sedan...
Det är fortfarande känslomässigt jobbigt och det kommer alltid finnas en oro inför nästa graviditet som vi planerar...

Detta är något som jag aldrig önskar någon. Inte ens min värsta fiende vill jag ska uppleva detta :-(
Har blivit jättebra bemött från vårdens håll. De får en stjärna i himlen av mig.

Vi kommer att skaffa en till men när det blir får vi se. Det kommer inte skrivas så mycket om nästkommande graviditet förräns vi e säkra på att de vill stanna i magen...

Nu har jag tagit upp något som många verkligen inte vill tala om men som verkligen händer. Tänkte att de kommer inte hända mig men de gjorde det.

Nu ska jag försöka sova lite å hoppas på att morgondagen blir en bra dag.
Känslorna är lite bättre men int helt återställda än. Är en känslomässig person just nu som för art ja gråter för minsta lilla...

Puss