Idag blev våran älskade son Benjamin 2 månader <3
Tiden går så fort... Dags å bromsa den lite om de gick...

Men de är skönt att tiden inte står still också me tanke på de turer vi har ner till Gävle.
Då vill ja att tiden ska gå fortare så vi blir klar me gipset.
Han har blivit bättre å bättre i magen, men han söver som aldrig förr haha

Kort inlägg då sänga väntar pga tidig morgon å nedfärd till Gävle å sjukhuset.

Uppdaterar imorgon om hur de gick för honom :-)
Puss

Som jag utlovat ska jag skriva om saker som är jobbiga å kanske lite skrämmande för vissa människor, men det är helt och håller upp till var och en om de läser hela inlägget eller inte...
Jag kommer inte ta upp allt, då vissa saker vill jag ha för mig själv och bara de närmaste vet om det...

Börjar med ett förhållande jag hade när jag var yngre...

Det var som vilket förhållade som helst, till en början, men sen utbröt helvetet efter 6 månader...
Många sa att vi såg lyckliga ut tillsammans men bakom fasaden fanns det något som ingen, vare sig man är man eller kvinna ska behöva uppleva...
Det var psykisk misshandel å vissa gånger till och med fysisk misshandel. Jag blev kontrollerad från det att jag klev upp på morgonen, till jag gick och la mig på kvällen.

Detta eskalerade så pass långt att jag knappt kunde gå till affärn som låg ca 100 meter från hemmet. Jag lärade säg vart jag skulle, hur länge jag skulle vara där och varför jag skulle dig.
Jag var tvungen att ringa flera gånger om dagen, alt skicka sms. 

Jag gick på gymnasiet under denna tid och lärade meddela när jag skulle dit och när jag skulle därifrån. Jag lärade meddela ändringar om det blev några. Varje dag ringde jag mellan 20 - 30 gånger för att meddela vart jag var. Sms var nästan lika många. 

Jag fick inte ha på mig vad jag ville, jag var ingen levande person längre. Jag existerade inte längre. Jag var bara någon som skulle göra det en kvinna skulle göra. Å enligt honom jag var tillsammans med då, var en kvinnas plats i köket. Det skulle gärna gå en kedja från köket, till toaletten, matbordet och sovrummet. Men inte längre. Det var en kvinnas plats. Jag blev djupt deprimmerad under denna period och försökte ta mitt liv, men han brydde sig inte om det. Så länge han fick mat på bordet och någon som försörjde honom, var han nöjd. Oavsett vad jag gjorde, så var det fel. Ibland var det bra, men de var tillfällen som jag kan räkna på min hand. 

Jag levde i detta förhållande i 5 år innan jag tog modet och hjälp av en vän att ta mig därifrån. Men det slutade inte där. Vi bodde i samma stad tyvärr. Så han förföljde mig på stan och skrek och gormade åt mig. 
Detta pågick i några år innan det lugnade sig. Men han kom även när jag hade flyttat. Nu för första gången sedan jag lämnade honom kan jag slappna av.  

Tack för att ni läser och följer min blogg. 
Det kommer att komma ett nytt inlägg om en annan mörk del i mitt liv, inte idag, utan det kommer bli någon annan dag denna vecka. 

I mitt stilla sinne har jag hört att ärlighet vara längst??
Är det verkligen så? Kommer du längst med att vara ärlig och öppen emot alla??
Klarar folk av att höra sanningen oavsett hur man säger den??

Jag tror att det finns de som klarar av att höra sanningen och vissa klarar inte av det. Hur ska folk göra?? Jag har varit ärlig och rak emot många människor, men det har bitit mig igen. Varför? Jo, för de förvränger det man säger till dem.

De hittar på andra saker som inte har med saken att göra och de säger det till någon annan som sedan konfronterar en med det nya fakta som de har fått.

Inte konstigt om man ser ut som ett frågetecken många gånger, när man själv vet vad man sagt och de säger något annat.

Jag säger vad jag tycker och tänker i den mån jag kan. Jag vet vilka som klarar av att höra sanningen å vilka som inte klarar av den. När de kommer till de som inte tål att höra sanningen, blir de mer att man lindar in den på ett väldigt fint sätt och får ändå fram den på så vis. 

I vissa lägen är det inte bra att säga sanningen, å de måste man känna av situationen för att avgöra om det är läge eller inte.

Jag lovade er att jag skulle vara öppen och ärlig med några mörka delar i mitt liv som inte ens min familj vet om. 
Om ni håller lite koll senare idag så kommer den första delen av mitt liv i mörker, som jag har lyckats tagit mig upp ur.
Jag vet att det kan få konsekvenser för min del, men ibland så måste man få ur sig saker som känns jobbiga och tråkiga att prata om.

Näe, nu ska ja passa på att vila lite medans våran underbara son Benjamin sover <3

Puss