Nu e alla måsten för denna vecka klara :) Nu ser jag fram emot en helg tillsammans med min familj och jag tänker inte göra några måsten alls...
Utan bara njuta av att jag kan gå från sängen till soffan, till köket å sen tillbaka till soffan utan att jag måste gå hemifrån för att jag måste...

Nästa vecka är det dags för lilleman å träffa BVC läkarn å få nytt gips på benen igen...
Jag hoppas verkligen att det är bättre än vad det var förra gången. Det är jobbigt att se sitt barn ha så ont som han hade då. Å jag hoppas att de förstår att vi har koll på hans tår och hur de ser ut, men hur det ser ut under resten av gipset är svårt att veta, då vi inte har röntgensyn...

Ibland känns det som om de tror att man har någon superkraft som gör att man ser hur det ser ut under där.

Men jag ser fram emot när allt med detta gips är borta å man kan börja se han röra sina ben mer fritt å kan böja å sträcka sina ben :)
Det är det jag längtar efter å få se hans underbara små ben å små tår, men det är ca 7 veckor innan allt gips är borta och det är dags för skor för honom...

Livet blev inte som man hade tänkt sig när man fick barn och det är definitivt inte en dans på rosor som många säger att det är. Jag älskar min son över allt på jorden och skulle kunna dö för honom, men med de problem han har haft känns det tufft. En operation när han var 1 månad gammal och det var tufft. Mitt hjärta brast när de sa att de skulle operera i hans lilla kropp :( Men det blev bättre och han mår nu bra. 

Ibland kommer tankarna tillbaka när han har ont i magen om de är något som gick fel när de opererade, fast jag vet att läkarn sa att allt gick bra. Men rädslan finns ändå. Rädslan över att något ska ha gått fel som de inte har förutspått elr så. 

Sen har vi hans små fötter...
Det jag såg i tisdags, gjorde att det gjorde verkligen ont i hjärtat. Jag trodde de skulle gå i tusen bitar och inte kunna lagas igen. Jag och min sambo gör allt för att göra det läkarna har sagt åt oss att göra, men det är inte så lätt när man har en son som mer än gärna vill röra sina ben och inte vill han ha dem i högläge. Man kan inte direkt spänna fast hans ben i det läget heller. 

Näe, dags å slappa framför en film, medans sambon spelar å sonen halvsover i babysittern :)

P.s Idag kom saknaden tillbaka som ett brev på posten :( Den kändes starkare än vanligt men det beror nog på att det är snart dags för årsdagen och då blir det en tur ner till graven för att sätta en liten blomma.